Måndag-fredag blev en kedja kring min fot
Borde kanske skriva vad som hänt nu det senaste.
Tog farväl av markus och familjen i söndags, och gud vad tufft det blev. Var inte alls beredd på att alla känslorna skulle komma då, var mer beredd på att känslorna skulle komma när jag kommit till Sevilla. Jag landade iallafall tryggt i både Barcelona och Sevilla i måndags, lite svårigheter med att hitta familjen, men med ett telefonsamtal så var det löst.
Nu har jag gjort mig lite hemmastadd och barnen börjar tycka om mig (tror jag). Här i Spanien så heter jag inte Ninnie, utan Ninie eller Nine. De har otroliga svårigheter med att uttala mitt namn, men det gör mig absolut inget! Den äldsta pojken, Luis, sa till och med till sin mamma: Nine es como nueve en inglés (Och för icke spansktalande: Nine det är som nio på engelska).
Allt har iallafall gått bra hittills. I fredags fick jag till och med lära känna utbrotten som den yngsta kan ha, Eduardo. Oj oj oj, varje dag ska han göra en engelskaläxa som han skjutit upp hela sommaren, så han måste göra två sidor varje dag. En halv sida gjorde han, sedan var det gråt och skrik i en och en halv timme. Jag fick sluta för dagen. Efter en kvart kommer han upp med engelskaboken och säger: Nine, puedes corregir? (Nine, kan du rätta?).
Imorgon börjar en spanskakurs på universitetet, jag har anmält mig. Sjuhelvetes dyr kurs säger jag bara, 3 veckor, två timmar dagen, för nästan 3000 kr. Det är bra timlön det! Men jag hoppas på att kunna lära känna lite folk där. Dock kan jag inte gå imorgon, tar hand om los niños då. Men på tisdag är jag laddad till tusen för att vara social!
Tog farväl av markus och familjen i söndags, och gud vad tufft det blev. Var inte alls beredd på att alla känslorna skulle komma då, var mer beredd på att känslorna skulle komma när jag kommit till Sevilla. Jag landade iallafall tryggt i både Barcelona och Sevilla i måndags, lite svårigheter med att hitta familjen, men med ett telefonsamtal så var det löst.
Nu har jag gjort mig lite hemmastadd och barnen börjar tycka om mig (tror jag). Här i Spanien så heter jag inte Ninnie, utan Ninie eller Nine. De har otroliga svårigheter med att uttala mitt namn, men det gör mig absolut inget! Den äldsta pojken, Luis, sa till och med till sin mamma: Nine es como nueve en inglés (Och för icke spansktalande: Nine det är som nio på engelska).
Allt har iallafall gått bra hittills. I fredags fick jag till och med lära känna utbrotten som den yngsta kan ha, Eduardo. Oj oj oj, varje dag ska han göra en engelskaläxa som han skjutit upp hela sommaren, så han måste göra två sidor varje dag. En halv sida gjorde han, sedan var det gråt och skrik i en och en halv timme. Jag fick sluta för dagen. Efter en kvart kommer han upp med engelskaboken och säger: Nine, puedes corregir? (Nine, kan du rätta?).
Imorgon börjar en spanskakurs på universitetet, jag har anmält mig. Sjuhelvetes dyr kurs säger jag bara, 3 veckor, två timmar dagen, för nästan 3000 kr. Det är bra timlön det! Men jag hoppas på att kunna lära känna lite folk där. Dock kan jag inte gå imorgon, tar hand om los niños då. Men på tisdag är jag laddad till tusen för att vara social!
Plaza españa
Tyck till!
Trackback
