Bara en vecka kvar, bara en vecka kvar, bara en vecka kvar..
Jag tror ingen kan förstå hur jag har det här. Visst alla mammor säger att alla barn är så här, men jag tror bannemej inte det! Jag förstår för det första inte hur man kan skapa så mycket oväsenden, slåss så mycket och helt totalt stänga av öronen. Visst jag själv har gjort det där också, men sånt oväsenden som de för, det är som att de har tagit alla kastruller och sitter och slår med en såssked emot dem, och då menar jag att de slår på ALLA kastrullerna samtidigt. Dom är två små pojkar, eller små, 7 och 10 år tycker jag att då börjar man växa upp. Man förstår att om man tappar nåt på golvet så plockar man upp det. Men icke, här måste man berätta att de måste plocka upp det.
Jag fick helt seriöst krupp förut. Satte dom i två olika rum, gick till köket, tog burken längst in i skafferiet som gör en krämig choklad (dock billig variant så det blir inte så bra), och hällde rent ut sagt i mig det. Nu äter jag på en muffins, tycker dom inte ens är goda, de smakar industri. Men jag orkar inte med ungarna, måste ha socker..
