och inte nån som man har
Okej, igår tog jag återigen upp det här med tiden ett, egentligen för att vi hade kanske tänkt att åka till Murcia och se en film, och då kanske återvända lite senare. Det blev ett jäkla liv om att jag inte fick åka till Murcia (vägen är farlig, uuh) och dessutom att jag skulle återvända sent. Jag sa att jag kände mig som fjorton igen och att jag inte kan gå ut med nån för dom går i stort sett ut när jag ligger i sängen. Men det är okej om jag sover i nåns annans hus (vem betala vi egentligen pengar till?), sen tog dom upp en massa andra skäl som inte alls är rimliga, bara för att ge mig dåligt samvete. Men jag känner mig verkligen inte hemma här, det är väl inte mitt fel att Spanien är ett land där folket är ute hela nätterna och sover halva dagen. Sen är det ju ingen problem för min värdsyster för hon gillar inte att gå ut (en av de 5% av befolkningen). Gash, jag blir bara så sjuk irriterad. Dom tänker iallafall rådgöra med min mamma och pappa när dom kommer hit.
Och mamma och pappa, hjälper ni mig inte så jäklar, då rymmer jag härifrån och lever livet i två månader.
Så, jag behövde skriva av mig, för vem ska jag berätta det här för här. Jag vet inte vem jag kan lite på.
Idag tänker jag iallafall inte gå ut, för vad? Det är ju ändå ingen där när jag är där. Hoppas dom får dåligt samvete, för det är det jag känner just nu.
