should I take it like a no?

Vaknade halv sju första gången och snoozade fram till sju, det blir bara svårare och tuffare att komma upp ur sängen. Min trötthet blir bara värre och värre, och det känns som jag skulle kunna sova i 11 dagar i sträck. Har iallafall fått en tid på vårdcentralen den femte februari (?), så viktigt var mina problem liksom. Efter skolan gick jag, Molly och Kikki och solade, sen 10:an hem. Gick minst fyra km innan mamma plockade upp mig.

Ikväll blir det nog aerobics om jag inte somnar på en soffa någonstans.


Tyck till!

Tyck till!:

Namn:
Glöm mig inte?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Dina ord:

Trackback
RSS 2.0